laminaritet

Laminaritet, eller laminaritetens egenskap, beskriver ett material eller en bergart som uppvisar ett lagrat, mycket planfört strukturmönster av tunna och parallella skikt, kallade laminae. Begreppet används inom geologi, materialvetenskap och relaterade fält för att hänvisa till sådana plana olika skikt som ofta är tydligt avgränsade från varandra.

Inom geologi är lamination (laminaritet) en benämning på mycket finfördelad skiktning i sedimentära bergarter, vanligtvis med skikt som är mindre än några millimeter tjocka. Lamination bildas när små mängder sediment avsätts i lugna miljöer, ofta i siltiga eller leriga formar, och kan vara färgskillnader eller kemisk sammansättning som varieras mellan skikten. Inte all tunn skiktning räknas som laminaritet; tjockare, mer tätt liggande plan skikt kallas ibland bara våg- eller stratifieringslag.

I metamorf bergartsvetenskap är en besläktad egenhet känd som foliations- eller cleavage-struktur, där plana texturer uppstår på grund av riktad tryckning och omorientering av mineraler. Denna planar fabric kan vara bredare och mer sammanhängande än klassisk lamination.

Inom materialvetenskap innebär laminerade strukturer att tunna skikt av olika material staplas och binds samman, som laminerat glas eller kompositmaterial. Fördelen är ökad styrka, styvhet, mekanisk anisotropi samt förbättrade termiska eller barriäreffekter; egenskaperna beror starkt på skikttjocklek, materialval och bindningen mellan skikten.

Laminaritet kan även observeras i naturens arkiv, till exempel i varvar som bildar säsongsbundna laminae och ger insikter om klimatförändringar i det förflutna.