lösöre

Lösöre, eller lös egendom, är en beteckning inom svensk rätt som avser flyttbara tillgångar i motsats till fast egendom. Med lösöre avses i första hand föremål som kan flyttas utan att förändra mark eller byggnader. Exempel är hushålls- och kontorsinredning, kläder, elektronik, möbler, verktyg, fordon samt smycken och konst. Vissa tillgångar som är permanent integrerade i mark eller byggnad räknas inte som lösöre.

Användningsområden: Begreppet används bland annat i bouppteckningar och arvsskifte vid dödsfall, i konkurs och i försäkringsvillkor. Inom dessa sammanhang särskiljs lösöre från fast egendom och regleras hur tillgångarna ska värderas, fördelas eller försäkras. Särskilda föremål som anses värdefulla, som smycken, konstverk och antikviteter, kan kräva sakkunnig värdering.

Värdering och försäkring: Värdering av lösöre görs oftast genom besiktning och kvitton eller annan dokumentation, och vid skador bedöms ersättningen enligt försäkringsvillkoren. Försäkringsskydd kan vara kopplat till en hemförsäkring, en företagsförsäkring eller en särskild lösöreförsäkring. Lösörets omfattning och beskattning kan variera mellan olika rättsliga och försäkringstekniska sammanhang.