körstilen

Körstilen är ett svenskt begrepp som beskriver den karaktäristiska ansatsen hos en kör i framförande och repetition. Den omfattar hur repertoaren tolkas och framförs samt vilka vokaltekniska och estetiska val som ligger till grund för soundet. Körstilen formas av dirigentens konstnärliga vision, körens tradition och dess utbildning.

Nyckelkomponenter är blandning och balansen mellan stämmorna, intonation, vokalt uttal och konsonantartikulering, frasering och rubato, samt dynamik och tempo. Andningsteknik, resonans, hållning och röstkvalitet påverkar också hur körens klang upplevs. Textförståelse och tydlig artikulation i olika språk är ofta centrala delar.

Repertoar sträcker sig från renässanspolyfoni och barocka körverk till romantisk och samtida musik. Traditioner skiljer sig i hur mycket betoning som läggs på klang, artikulation, rytm eller ett särskilt vokalspråk. En a cappella-kör kan ha en annan färg än en kör som använder ackompanjemang.

Dirigentens arbete är centralt för körstilen. Genom repetitionsmetodik, tempo, betoningar och uttrycksinriktning formar dirigenten hur körens klang och uttryck upplevs. Körens identitet utvecklas genom regelbunden övning, röstprovning och hur väl medlemmarna samspelar.

Begreppet körstilen används huvudsakligen descriptivt och pekar ofta mot en viss skola, region eller körtradition. Det kan framgå i programtexter eller recensioner när man beskriver en körs konstnärliga uttryck.