kärnoligosackarid

Kärnoligosackarid (kärn-LPS) är den centrala oligosackariden i lipopolysackarid hos Gram-negativa bakterier. Den ligger mellan lipid A och O-antigenen och bidrar till yttre membranets stabilitet samt till immunsystemets igenkänning av bakterier.

Struktur: Kärnoligosackaridet brukar delas in i en inre kärna och en yttre kärna. Den inre kärnan är relativt konservativ och innehåller sockerarter som 3-deoxy-D-manno-octulosonsyra (KDO) och L-glycero-D-manno-heptoser, fästa vid lipid A via en KDO-ankare. Den yttre kärnan består oftast av hexoser som glukos och galaktos och varierar mellan arter.

Biosyntes: Kärnoligosackaridet syntetiseras och kopplas till lipid A genom ett enzymregister i cytoplasman och i membranet. Enzymer i LPS-syntesen inkluderar glykosyltransferaser samt proteiner ur Waa-, Kdt- och Lpx-familjerna. Tillförsel av KDO följs av längre modifieringar av heptoser och hexoser, innan kärnan kopplas till lipid A i membranet.

Funktion och betydelse: Kärnoligosackaridet bidrar till stabilitet och selektiv permeabilitet hos Gram-negativa yttre membranet och påverkar hur LPS uppfattas av värdarnas immunsystem. Förändringar i kärnan kan leda till rough LPS-fenotyper, vilket påverkar virulens och känslighet för vissa antibiotika.

Variation och klinisk betydelse: Den inre kärnan är i stor utsträckning bevarad mellan många arter, medan den yttre kärnan visar större variation. Kunskap om kärnoligosackariders struktur och biogenesis är viktig för förståelse av Gram-negativ bakteriell virulens och för utvecklingen av antibiotika som angriper LPS-syntes.

---