kärnmaterialets

Kärnmaterialet är material som innehåller kärnreaktiva ämnen och används i kärntekniska sammanhang, såsom reaktorer, bränsleproduktion och medicinska isotoper. En vanlig uppdelning görs mellan källmaterial och specialfissionerbart material. Källmaterial består av naturligt uran eller torium samt deras avledningar, medan specialfissionerbart material inkluderar isotoper som kan klyvas i en kärnreaktor eller användas i kärnvapen, exempelvis uran-235, uran-233 och plutonium-239. Spent kärnbränsle räknas också som kärnmaterial i avseende på hantering och miljöskydd, även om det i avfallssammanhang betraktas som radioaktivt avfall.

Användningsområdena för kärnmaterial inkluderar kärnkraft, forskning, medicinska isotoper samt industriella tillämpningar. Hantering av kärnmaterial kräver strikt säkerhet, noggrann redovisning och skydd mot stöld eller spridning. Krav på licenser, anläggningskontroller, materialredovisning, fysiskt skydd och säker transport gäller både för nationella aktörer och för internationell handel. Särskilda regler och rutiner finns för att förebygga oavsiktlig kritikalitet och för att minimera miljöpåverkan vid olyckor eller missbruk.

Säkerhet och icke-spridning styrs av internationella ramverk, framför allt IAEA och avtal som NPT. IAEA:s safeguards syftar till att säkerställa att kärnmaterial används fredligt och inte förbereds för spridning, genom redovisning, inspektioner och rapportering. Additional Protocol utökar insynen och möjligheterna till övervakning. Nationella myndigheter ansvarar för tillsyn, tillståndsprocesser, inventering och incidentrapportering samt för att upprätthålla kontroller på export och transport av kärnmaterial.