kärnbetydelse

Kärnbetydelse är inom lingvistik och semantik en term som beskriver den centrala, mest väsentliga betydelsen hos ett ord eller lexem. Det är den del av betydelsen som gör att ordet kan särskiljas från andra ord och som direkt kopplas till dess referent i vanliga sammanhang. Kärnbetydelsen utgör ofta en minimal uppsättning semantiska attribut eller egenskaper som krävs för att känna igen ordets huvudbetydelse.

Denna kärna står i kontrast till perifera eller konnotationella betydelser som kan variera över tid, mellan dialekter eller i olika kontexter. I en polysemi-diskussion kan ett ord ha flera betydelser, där kärnbetydelsen utgör den mest centrala, medan övriga betydelser kräver ytterligare kontext. Till exempel kan kärnbetydelsen av ordet katt beskrivas som ett litet tamdjur som ofta hålls som husdjur, medan andra betydelser kan utvecklas i nya uttryck eller idiomatiska bruk.

Forskning om kärnbetydelse använder ofta teorier om semantiska features eller prototypteori för att definiera den kärna som kännetecknar ordets referent. Kärnbetydelsen identifieras genom analys av synonymer, antonymer, användningsområden i olika sammanhang och hur ordet står i relation till andra ord inom semantiska fält.

Inom ordboksforskning eftersträvar lexikografer att fånga kärnbetydelsen i basdefinitionen, medan ytterligare betydelser och exempel används för att visa sekundära användningar. Begreppet kärnbetydelse är inte entydigt definierat och kan variera mellan teoretiska ramar och språk, vilket gör det till ett analytiskt verktyg snarare än ett universellt mått.