kvantsammanflätning
Kvantsammanflätning är ett kvantmekaniskt fenomen där två eller flera delsystem bildar ett sammanflätat tillstånd som inte kan beskrivas som en enkel produkt av deras individuella tillstånd. I sådana tillstånd uppvisar delsystemen korrelationer som inte kan förklaras av klassisk sannolikhet. Mått på dessa korrelationer visar att mätresultaten är starkt sammanvävda, även när systemen är fysiskt åtskilda. Flätning är central för många kvanttekniker och utmanar traditionella föreställningar om lokalitet och realism.
Historiskt spelade sammanflätning en nyckelroll i EPR-paradoxen från 1935, där Einstein, Podolsky och Rosen ifrågasatte kvantmekanikens
Flätningen uppkommer ofta när partiklar skapas eller uppträder i en gemensam process, exempelvis fotonpar genererade genom
Användningar inkluderar kvantkryptografi där sammanflätning används i protokoll som Ekert, samt kvantteleportation som överför kvantstatus mellan
För att beskriva och mäta flätning används begrepp som entanglemententropi och Schmidt-dekomposition. Bell-olikheter tjänar som vittnen