kulturmiljöns

Kulturmiljöns är benämningen i svenskt språkbruk som används för att referera till kulturmiljö i genitivisk form, ofta i uttryck som kulturmiljöns värde eller kulturmiljöns betydelse. Begreppet beskriver den kombinerade arvet av människans livsprojekt i ett område – materiella spår som byggnader, gatustrukturer, gårds- och industristäder, forn- och historiska lämningar – samt de immateriella dimensioner som minnen, bruksmönster och berättelser som binds till platsen. En kulturmiljö kan vara allt från en mer eller mindre sammanhållen stadskärna till landsbygdens väveri av byggnader och landskap.

Inom planering och samhällsutveckling används kulturmiljöns värden som beslutsgrund i detaljplanering och byggprojekt. Sverige har ett ramverk där kulturmiljöarbete stöds av myndigheter som Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna, medan kommunerna genomför inventeringar, kulturmiljöprogram och bevarandeåtgärder i kommunal planering. Målet är att förena bevarande av särskilt värdefulla delar av kulturmiljöns karaktär med användningsbehov och utveckling i samhället.

Inventeringar och dokumentation kartlägger kulturmiljövärden som anses betydelsefulla för kulturhistorien och lokalsamhället. Värdena kan vara fysiska spår eller kopplade till traditioner och berättelser som ger platsen ett särskilt sammanhang. Globalt perspektiv är kulturmiljön i linje med hur kulturarv och landskap definieras i konventioner om bevarande av kultur- och naturarv, även om Sveriges tillämpning ofta fokuserar på lokal och kommunal planering.