kreditupplysningslagstiftning

Kreditupplysningslagen är en svensk lagstiftning som reglerar hur personuppgifter får behandlas i samband med kreditupplysningar och den verksamhet som kreditupplysningsföretag bedriver. Syftet är att möjliggöra säkra och rättvisa kreditbedömningar samtidigt som individens integritet skyddas och felaktiga uppgifter korrigeras.

Lagen reglerar vilka uppgifter som får samlas in, hur länge uppgifterna får lagras och i vilka sammanhang de får lämnas vidare. Den hänför sig framför allt till uppgifter som rör en persons ekonomiska situation, betalningshistorik och eventuella betalningsanmärkningar, samt grundläggande personuppgifter som namn, personnummer och adresser. Behandlingen ska ha rättslig grund, vara nödvändig och proportionerlig, och uppgifterna får endast användas för ändamål som riksdagen godkänt, till exempel kreditgivning och försäkringsprövning, ibland uthyrning eller annan ekonomisk riskbedömning.

Kreditupplysningslagen anger också vilka parter som får få tillgång till kreditupplysningar och under vilka förutsättningar. Långivare, försäkringsbolag eller andra aktörer kan begära upplysningar för att bedöma kreditrisk eller försäkringsbehov. Den som lämnar uppgifter ansvarar för deras riktighet och uppdatering. Individer har rätt att begära inlösen av sin egen kreditinformation hos den som upprättar upplysningen, få information om vilka uppgifter som finns och begära rättelse om felaktigheter. De har också rätt att när som helst begära att andra behandlingar av deras uppgifter begränsas eller upphöres, inom ramen för tillämplig integritetslagstiftning.

Myndighetsmyndighetens tillsyn över lagen sköts vanligtvis av Integritetsskyddsmyndigheten (tidigare Datainspektionen). Lagen kompletterar och samverkar med allmänna dataskydds- och integritetsregler, där GDPR utgör den övergripande ramen.