kranskärlsförgreningar

Kranskärlsförgreningar beskriver hur kranskärlen delar sig och försörjer hjärtats muskulatur. Huvudförgreningsnivån består av vänster kranskärl (arteria coronaria sinister), som vanligtvis delar sig i ramus interventricularis anterior (LAD) och ramus circumflexus (LCx). Höger kranskärl (arteria coronaria dextra) ger bland annat marginalgrenar och oftast arteria interventricularis posterior (PDA).

LAD löper längs interventrikulärsseptum och försörjer främre väggen samt större delen av septum. LCx löper i vänster kranskärl och försörjer lateral- och bakväggen samt delar av vänster ventrikel. RCA försörjer höger ventrikel och inferiora väggen. Dominans beskriver vilket kärl som huvudsakligen ger PDA; i hög dominans kommer PDA från RCA, i vänster dominans från LCx, och i ko-dominans från båda.

Vanliga förgreningar inkluderar marginalgrenar (från RCA), diagonala grenar (från LAD) och septala grenar som når septala perforanter. Anatomiska variationer förekommer ofta och kan innebära avvikelser i ursprung eller förekomst av flera PDA-grenar; sådana skillnader har betydelse vid diagnostik och planering av interventioner.

Kunskap om kranskärlsförgreningar är central i behandling av koronär sjukdom. Aterosklerotiska förändringar uppträder ofta i eller runt förgreningarna och påverkar beslutsunderlaget för PCI och kranskärlsbypass. Vid diagnostik används ofta hjärt-CT-angiografi (CTCA) som icke-invasiv kartläggning; traditionell koronarangiografi är fortfarande standard vid interventioner.