kopparjonerna

Kopparjoner är kemiska joner av koppar som förekommer i två vanliga oxidationstillstånd: +1 och +2. I vattenlösningar dominerar vanligtvis koppar(II)joner (Cu2+), medan koppar(I)joner (Cu+) bildas under reduktionsförhållanden eller när stabiliserande ligander finns. I öppna vattenlösningar är Cu+ mycket osäkert och genomgår snabb disproportionation till Cu2+ och kopparmetall.

Cu2+ i lösningar bildar ofta sexkoordinerade aquakomplex, till exempel [Cu(H2O)6]2+. När ligander som NH3, Cl− eller OH− närvarar bildas olika komplex med olika stabilitet och färg. Cu2+ ger blå färg i vattenlösningar; Cu+ är vanligtvis färglös i många lösningar.

Koppar finns i naturen främst i mineraler som kopparmalm och kopparpyrit. När kopparföreningar löses upp frisätts kopparjoner i miljön. Som biologiskt nödvändigt spårämne är koppar en kofaktor i flera enzymer, bland annat ceruloplase och vissa oxidoreduktaser, samt i antioxidationsförsvar.

Inom tillämpningar används kopparjoner i jordbruket (kopparsulfat och andra kopparsalter som fungicider), samt i metallbeläggning och vattenhantering. Höga halter kopparjoner kan vara toxiska för vattenlevande organismer; biotillgänglighet påverkas av pH, ligandbildning och närvaro av organiska ämnen. Analytiska metoder för kopparjoner inkluderar atomabsorptionsspektroskopi och ICP-MS; enklare tester används också i vissa sammanhang. Kopparjonernas kemi utgör en central del av både miljövetenskap och biokemi med breda tillämpningar och betydelse för hälsa och ekosystem.