konsttryckning

Konsttryckning är en samlingsbenämning för tekniker som gör det möjligt att reproducera konstverk genom att överföra bläck från en matris till papper eller andra ytor. Varje avtryck kallas ett tryck, och upplagor är ofta numrerade och signerade av konstnären. Tryckprocessen gör det möjligt att skapa flera lika eller liknande original, samtidigt som variationer kan uppstå mellan provtryck, övriga tryck och artist proofs.

Matrismaterialen varierar: träblock i träsnitt, metallplåtar vid gravyr och etsning, sten vid litografi, samt maskstor serigrafi där färg trycks genom en sil eller nät. Teknikerna brukar delas in i fyra huvudgrupper: relieftekniker där bläcket ligger på upphöjda ytor som träsnitt och linoleumsnitt; intaglio-tekniker där bläcket hålls i nedborrningar i metall som gravyr, etsning, torrnål och mezzotint; planografi eller plantryk där bilden sitter på en plan yta som behåller bläcket; samt serigrafi där färgen överförs genom en mask eller sil.

Processen brukar börja med att konstnären skissar eller överför motivet till matrisen, som därefter bearbetas för att skapa intryck och eventuella djup. Bläcket appliceras och avtrycks ofta med hjälp av en tryckpress eller genom manuella metoder. Upplagor präglas, nummereras och signeras; provtryck och artist proofs kan förekomma som särskilda exemplar.

Historiskt har konsttryckningar spelat en viktig roll i spridningen av bildkonst, med tidiga träblocktryck och japanska ukiyo-e i öster samt gravyr- och etsningstraditioner i Europa från 1400-talet. Modern utveckling inkluderar litografi och serigrafi, vilka fortsatt används som självständiga konstformer samt för reproduktion och experiment.