konstruktorn

Konstruktorn, eller konstruktoren, är en särskild funktion som används när ett nytt objekt av en klass skapas. Dess uppgift är att initiera objektets tillstånd genom att sätta startvärden för dess fält och genomföra andra initieringsåtgärder. Grunden är att skapa och förbereda objektet så att det kan användas i sitt sammanhang.

I olika språk finns olika regler för hur konstruktorn definieras och hur den anropas. I Java och C# har konstruktorn samma namn som klassen och ingen returtyp; flera konstruktorer kan överlagras för olika uppsättningar av parametrar. Vid arv anropas ofta basens konstruktor i början av kroppen (till exempel super() eller base()). I C++ används ofta initialiseringslistor för direkt medlemsinitiering, och språket stöder även kopierings- och flyttkonstruktorer. Python skiljer sig genom att __init__ initierar objektet efter skapandet av __new__, medan själva objektet skapas först. JavaScript definierar en konstruktor-metod inuti en klass.

Vissa arbetssätt skiljer konstruktion från konfiguration, så att objektskapande och avancerad konfiguration hanteras av fabrikfunktioner eller builder-mönster. Vanliga frågor är hur mycket arbete som bör göras i konstruktorn, hur fel hanteras och hur arv och kopiering fungerar. I många språk genereras en standardkonstruktor automatiskt om ingen annan konstruktor är definierad, men i andra språk måste en konstruktor alltid skrivas explicit.