konkurrensbindningar

Konkurrensbindningar avser avtal eller företagspraxis som begränsar konkurrensen på en marknad. De kan vara uttryckliga karteller eller mer otydliga samordningar och kan förekomma mellan företag inom samma bransch eller mellan konkurrerande företag i olika länder. Sådana bindningar kan påverka priser, tillgång och marknadsfördelning och i praktiken leda till snedvriden handel inom och mellan marknader. Internationell och nationell konkurrensrätt förbjuder eller kontrollerar sådana företeelser.

Vanliga former av konkurrensbindningar inkluderar prisfastsättning, marknadsuppdelning (geografisk eller kundbaserad), upphandling eller anbudsbetingelser som styr priser eller villkor, exklusiva distributionsavtal samt kopplingsförsäljning (tvingande köp av produkter som är kopplade till varandra). Även omfattande informationutbyte mellan företag i syfte att samordna prissättning eller planer kan utgöra konkurrensbindningar om det begränsar konkurrensen.

Rättslig ram: inom EU förbjuds de flesta konkurrensbegränsningar enligt artikel 101 i FEUF, och i Sverige regleras de av konkurrenslagen (2008:558). Konkurrensverket övervakar och kan införa åtgärder eller väcka talan i domstol. Det finns undantag från förbudet genom EU:s gruppundantagsregler eller genom individuell bedömning när avtalet bidrar till verklig effekt och inte begränsar konkurrensen oproportionerligt.

Påföljder: överträdelser kan medföra böter och skadestånd samt ogiltigförklaring av avtalets delar och andra rättsliga åtgärder. I EU kan böter uppgå till betydande andelar av årsomsättningen. Företag uppmanas att införa efterlevnadsprogram och rådgivning för att undvika konkurrensbegränsningar.