koldioxidlaser

Koldioxidlasern, ofta förkortad CO2-laser, är en typ av gaslaser som producerar en stråle av infrarött ljus vid en våglängd på 10,6 mikrometer. Denna våglängd ligger inom det infraröda spektrumet, vilket gör den osynlig för det mänskliga ögat. CO2-lasern utvecklades först av Kumar Patel på Bell Labs 1964 och är en av de äldsta och mest etablerade laserteknikerna.

Kärnan i en CO2-laser är ett gasrör som innehåller en blandning av koldioxid, kväve och helium. När en elektrisk urladdning passerar genom gasblandningen exciteras koldioxidmolekylerna och avger fotoner, vilket skapar laserljuset. Kvävet spelar en roll i att överföra energi till koldioxiden, medan helium hjälper till att kyla ner gasen och förbättra effektiviteten.

Den höga effekten och den infraröda våglängden gör CO2-lasern mycket effektiv för att skära, gravera och markera en mängd olika material, inklusive metaller, plaster, trä, tyg och glas. Materialet absorberar energin från laserstrålen, vilket leder till uppvärmning, smältning eller förångning. CO2-lasrar används flitigt inom industrin för tillverkning och bearbetning.

Inom medicinen används CO2-lasrar för olika kirurgiska ingrepp, särskilt inom dermatologi, gynekologi och ögonkirurgi. Den exakta kontrollen av strålen möjliggör precisa snitt och vävnadsborttagning med minimal skada på omgivande vävnad. Dess förmåga att koagulera blodkärl minskar också blödning under operationer. Dessutom används CO2-lasrar i forskningslaboratorier för spektroskopi och materialanalys.