kodningsscheman

Kodningsscheman är uppsättningar regler som beskriver hur information blir digitalt representerad. De anger hur tecken, data eller signaler omvandlas till bitar eller andra signaler som kan lagras, bearbetas och överföras av datorer och nätverk. Ett kodningsschema fokuserar ofta på hur tecken lagras, hur de överförs och hur fel uppstår eller hanteras. Huvudsyftet är att möjliggöra korrekt tolkning och interoperabilitet mellan olika system. Observera att kodning inte är kryptografi och inte syftar till att dölja innehåll.

Inom tecken- eller textkodning används scheman för att representera tecken från olika språk. Exempel är ASCII (7 bitar), ISO/IEC 8859-1 eller Latin-1 (8 bitar), och Unicode. Den dominerande formatet idag är UTF-8, en variabellängds Unicode-kodning som är bakåtkompatibel med ASCII och vanligt förekommande i moderna system.

I dataöverföring används kodningsscheman för att underlätta överföring över fysiska medier. Exempel inkluderar Manchester-kodning, NRZ/NRZI och 4B/5B.

Base64 konverterar binär data till tecken ur ett ASCII-alfabet, vilket gör det möjligt att skicka data i textbaserade protokoll som e-post eller JSON. Denna typ av kodning påverkar innehållet inte utan underlättar överföring i textmiljöer.

Val av kodningsschema påverkar interoperabilitet, felhantering och prestanda. Felaktiga konfigurationer kan leda till missvisad text eller förlorad data. Standarder från ISO, Unicode och IETF främjar konsekvent användning över plattformar.