kegelfotoreceptoren

Kegelfotoreceptorerna är en typ av ljuskänsliga celler i näthinnan som möjliggör färgseende och hög rumslig upplösning under väl upplysta förhållanden. De är mest tätt lokaliserade i centralnäthinnan, särskilt i fovea centralis, där de ger högsta täthet och där synintrycket får sin detaljrika precision. Till skillnad från stavarna, som dominerar i mörker, fungerar konerna främst i fotopiskt ljus och bidrar till färgperception och visuella detaljer.

Det finns tre huvudtyper av koner med olika fotopigment: S-, M- och L-konor, vilka motsvarar blått, grönt respektive rött ljus. Dessa pigment består av opsiner som kodas av generna OPN1SW, OPN1MW och OPN1LW. Konernas spektrala känslighet är ungefär cirka 420 nm för S, 534–545 nm för M och 564–580 nm för L. Färgseende uppnås genom jämförande bearbetning i näthinnans opponenskanaler. Den höga densiteten av koner i fovea ger hög rumslig upplösning, medan det perifera området har lägre upplösning och annorlunda färginformation.

Visuell information från konerna leds vidare via bipolära celler till retinale ganglieceller och därefter till synnerven. Det mänskliga färgseendet är ofta trikomatiskt, eftersom tre typer av koner tillsammans möjliggör färgigenkänning; variationer i pigment eller i genetik kan ge upphov till färgblindhet, särskilt röd-grön färgblindhet. Koner kräver ljus för att aktiveras, i motsats till stavarna som dominerar i mörker.