katalysatorförlust

Katalysatorförlust betyder att en katalysator gradvis förlorar sin förmåga att påskynda kemiska reaktioner och därmed blir mindre effektiv vid omvandling av utsläpp. Inom fordonsteknik används termen oftast om avgasreningskatalysatorer som omvandlar kolmonoxid, kolväten och kväveoxider till mindre skadliga ämnen. Förlusten kan uppstå över tid genom åldrande eller avbrott i katalysators yta.

Orsaker till katalysatorförlust varierar. Åldrande och termisk åldring förändrar katalysatorns struktur och minskar antalet aktiva ytor. Mekanisk skada eller felaktig monteringen, samt överhettning i systemet kan skada keramiska kärnor eller metallräfflor. Föroreningar som bly, svavel, fosfor och olja i avgaserna kan hämma eller blockera katalysatorns aktiv yta, en process som kallas poisoning. Ovanliga driftförhållanden som missanpassning av bränsle-luftförhållande eller kontinuerliga kallstarter kan också bidra till förlusten.

Konsekvenserna av katalysatorförlust är vanligtvis ökat utsläpp av HC, CO och NOx, vilket kan leda till att fordonet inte uppnår utsläppsnormer och att felindikatorn på måttsystemet tänds. Diagnostik görs ofta genom avvikande lambdasignaler, ökad backpressure i avgassystemet eller utförda utsläppstester. I moderna fordon övervakas katalysatorns prestanda via OBD-systemet.

Behandling och förebyggande innebär regelbunden service, rätt bränsle och oljekvalitet samt åtgärder mot läckage och föroreningar. Vid betydande förlust byts katalysatorn ut; återvinning av de värdefulla platina-, palladium- och rodiumgrupperna är vanligt. Katalysatorförlust är i allmänhet oåterkallelig, men åtgärder kan återställa utsläppsprestanda genom utbyte eller professionell renovering där möjlig.