karstbildning

Karstbildning är en geomorfologisk process där lösliga bergarter, främst kalksten, dolomit och gips, löses upp av vatten som innehåller kolsyra. Denna upplösning leder till utveckling av både ytliga och underjordiska landformer och bildar karstlandskap som kännetecknas av håligheter, gångsystem och ovanligt få eller särskilt podgropiga ytor i vissa områden.

Den kemiska processen sker när vatten som träffar jordar och mark innehåller koldioxid bildar svag kolsyra. Denna syra reagerar med bergarten och bildar lösliga mineraler som transporteras bort med vattnet. Processen sker långsamt men kan vara mycket effektiv i gips- eller kalkstensförekomster och under geologiskt relativt korta tidsrymder i områden med hög nederbörd eller aktivt inflöde av markvatten.

Vanliga bergarter som karstbildning kräver är kalksten, dolomit och gips. Gypsumkarst bildas särskilt snabbt eftersom gips löser sig lättare än kalksten. Typiska landformer inkluderar doliner eller sinkhål i ytan, karstfält och poljer på lokalnivå, samt omfattande underjordiska gångsystem. Inom grottor bildas speleotemer som stalaktiter och stalagmitter när vatten avdunstar eller reagerar och lämnar kalcithaltiga avlagringar.

Karst är också ett hydrologiskt system: vatten rör sig ofta snabbare genom konduitsystem än genom normal markvatten och resulterar i porösa karstakviferer med ofta olika typer av källor och sprickor. Karstlandskap har stor ekologisk och nutida användningsmässig betydelse, men är samtidigt känsligt för föroreningar och överutnyttjande av grundvatten. Karstbildning förekommer globalt, särskilt i regioner med lösliga bergarter, men utvecklas i varierande grad beroende på klimat, geologi och hydrologi.