kalibreringslogik

Kalibreringslogik är ett ramverk av regler och metoder som styr beslut om när och hur kalibrering ska utföras på mätinstrument. Den formar hur mätningar bedöms, hur resultat omvandlas till korrigeringar och hur dokumentation genereras. Logiken syftar till att säkerställa spårbarhet till nationella eller internationella standarder och att mätresultat uppfyller angivna osäkerhetskrav.

Centrala beståndsdelar är ingångsdata som referensstandardens tillförlitlighet, instrumentets tidigare prestanda, miljöförhållanden och användarspecifika krav; prestandatester och driftstester; statistiska metoder för att bedöma drift, avvikelse och trend; beslutsregler för acceptera, omkalibrera, justera eller avveckla enheten; tillämpning av korrigeringsfaktorer och uppdatering av kalibreringscertifikat; samt spårbarhet genom dokumentation och loggar.

Processen innefattar datainsamling och analys av instrumentets aktuella prestanda i relation till referensstandarden, osäkerhetsberäkningar enligt vedertagna standarder, överföring av korrigeringar vid behov och planering av rekalibrering eller underhåll. Resultatet dokumenteras i kalibreringscertifikat och uppdaterade register, vilket stärker spårbarheten till SI-enheter och andra erkända standarder.

Användningsområden inkluderar laboratorier, tillverkning och kvalitetskontroll där konsekvent mätkvalitet krävs. Kalibreringslogik leder till enhetlig praxis, effektiv resursanvändning och riskbaserad planering av kalibreringar, i linje med krav från ISO 10012 och ISO/IEC 17025.