kärnskivor

Kärnskivor är cylindriska prover av berg, sediment eller andra material som tas ut vid borrning eller grävning. De används främst inom geologi, gruvdrift och petroleumteknik för att studera rockens textur, mineralogi och struktur direkt i ett nära verkligt djup. Kärnskivor kan vara av olika dimensioner beroende på ändamål och borrteknik, och behandlas som viktiga råmaterial för vidare laboratorieanalyser.

Användningsområden och syften inkluderar att avgöra bergartstyp, cementation och porositet samt att identifiera förekomster av intressanta mineraler eller metallförekomster. Genom kärnskivor kan geologer och ingenjörer bedöma geologiska skiktningar, deformationer och sprickmönster, vilket är centralt för bland annat prospektering, grundläggning och resursvärdering. Kärnskivor används ofta tillsammans med ytprover och geofysiska mätningar för en helhetsbedömning av undersökningsområdet.

Insamling och hantering av kärnskivor sker genom att de borras upp i kärnroret eller kärnslangen och skyddas med ändlock för att undvika skador. Efter upphämtning loggas varje prov med djupintervall och annan relevant metadata, och kärnorna transporteras till laboratorier där de undersöks med makroskopisk och mikroskopisk petrographi, kemisk analys och andra tester. Kvalitet och representativitet bedöms ofta genom kärnåterhämtning och dokumentation av eventuella skador eller bortfall längs kärnan.

Kärnskivor lagras i kärnlager eller kärnrum där de katalogiseras och bevaras för framtida forskning. Digitala databaser kopplar kärnorna till plats- och djupinformation, analysresultat och fotografier, vilket underlättar jämförande studier över tid.