borrteknik

Borrteknik är den tekniska disciplin som rör planering, genomförande och uppföljning av borrhål i jord och berg. Borrhål används för att utvinna vätskor eller mineraler, för geotekniska undersökningar eller som ingångar till bygg- och anläggningsprojekt. Verksamheten är central inom olje- och gasindustrin, gruvdrift, vattenförsörjning och geoteknik.

Borrmetoderna varierar beroende på geologi och mål. Vanliga metoder är roterande borrning, där borrsträngen roteras mot borrhuvudet; percussiv borrning, som använder slagenergi; diamantborrning, som används när hög hållfasthet eller exakt håldiameter krävs; och kärnborrning, som bevarar ett cylindriskt prov av materialet för laboratorieanalys. Inom geoteknik används kärnborrning ofta för detaljerade prov.

Utrustningen inkluderar en borrrigg, borrkolonner, borrhuvud och bitar, samt ibland casing och cementering för att stabilisera hålet. Borrvätska (mud) eller luft används för kylning, borttransport av borrkax och stöd av hålväggarna.

Säkerhet och miljö är centrala i borrteknik. Risker inkluderar hålväggens kollaps, högt tryck och risk för förorening av grundvatten. Åtgärderna omfattar noggrann planering, effektiva vätskesystem, korrekt tätning och hantering av avfall och kemikalier, samt efterbearbetning och återställning av området. Borrteknik följer nationella och internationella standarder och regler för kvalitet, arbetsmiljö och miljöskydd.