joniserad

Joniserad beskriver matter som har fått minst ett elektron borttagen eller lagt till, vilket resulterar i positivt eller negativt laddade arter (joner). Ionisering kräver energi; den lägsta energin som behövs för att avlägsna en elektron kallas joniseringsenergin och varierar mellan grundämnen och molekyler.

Ionisering kan uppstå genom flera mekanismer: fotojonisering, där fotoner tillför energin; kollisionsjonisering, inklusive elektronpåverkan och termisk jonisering i varma miljöer; fältjonisering vid mycket starka elektriska fält; samt kemisk jonisering i gaskåp, där reaktioner skapar laddade fragment.

I gaser bildar ett tillräckligt joniserat ämne plasma, ett särskilt tillstånd av materia kännetecknat av fria laddningar, kollektivt beteende och hög elektrisk ledningsförmåga samt ljusemission. Plasmar är viktiga inom astrofysik, belysnings- och tillverkningsindustri, till exempel för ytbehandling och avgasning i halvledarproduktion.

I vätskor och fasta ämnen avser jonisering bildandet av joner i lösning eller brytningen av molekylbindningar som ger laddade arter; i vattenlösningar innefattar syrabasisystem jonisering i form av H+ och andra joner.

Ionisering är centralt i analytiska metoder som masspektrometri och elektron­spektroskopi, där joniserade arter detekteras och analyseras. Begreppet joniseringsenergi hjälper också till att förklara periodiska trender och kemisk reaktivitet.

Säkerhet: joniserande processer, särskilt de som involverar högenergi strålning eller plasmar, kan innebära hälsorisker och kräva försiktighetsåtgärder.