irreguljära

Irreguljära är ett begrepp inom språkvetenskapen som beskriver ord eller former som inte följer ett regelbundet böjningsmönster i ett språk. Begreppet används särskilt om oregelbundna verb, oregelbundna pluralformer och andra morfologiska avvikelser, men kan även gälla stavning eller uttal som avviker från det övergripande mönstret. I bredare språkvetenskap används irreguljära som ett generellt sätt att omtala variationer som inte följer regelbunden projektform.

Orsakerna till irreguljära former är ofta historiska. Ljudförändringar, analogisering till andra former eller olika stamvarianter under språkutvecklingen kan leda till att en form avviker från den förväntade reglerna. I många språk uppträder sådana avvikelser ofta i centrala delar av grammatiken, såsom verbböjningar eller pluralbildningar. Ett vanligt fenomen är suppletion, där helt olika rötter används för olika grammatiska former, till exempel i engelskan go–went eller be–was/were.

Exempel från engelskan illustrerar tydligt hur irreguljära former fungerar i vardagligt språk. Oregelbundna verb som go → went, be → was/were, have → had följer inte den vanliga bildningen. Oregelbundna pluralformer som man → men, mouse → mice visar också hur helt olika former kan förekomma inom samma ordklass. Dessa mönster utgör viktiga studier i hur språk förändras över tid och hur inlärning av språk formeras hos talare.

I svenskan används oftare termen oregelbundna verb för att beskriva liknande fenomen, men irreguljära används ibland i modern lingvistik som ett bredare begrepp. Sammanfattningsvis beskriver irreguljära fenomen de former som kräver särskild inlärning och som speglar språkets historiska utveckling och dynamik.