invasionsforskning

Invasionsforskning är en tvärvetenskaplig del av ekologi som studerar arter som introduceras utanför sitt ursprung och blir invasiva. Forskningen undersöker hur sådana arter etablerar sig, sprider sig och orsakar ekologiska, ekonomiska eller hälsomässiga konsekvenser. Termen används i svenska naturvårdssammanhang och motsvarar invasionsbiologi.

Centrala begrepp är invasiv art, introduktion, etablering och spridning, samt propaguletyck och invasionsfront. Forskningen analyserar hur konkurrens, predation, sjukdomar, klimatförändringar och markanvändning påverkar invasionernas utveckling och hur de förändrar samhällen och ekosystemtjänster.

Metoder inkluderar fältövervakning, tidig upptäckt, riskbedömningar, GIS-baserad spridningsmodellering, populationsökologi, genetiska studier och kontrollerade fältförsök. Data från övervakning, registersystem och medborgarforskning stödjer riskbedömningar och åtgärdsplaner.

Användningen av invasionsforskning ligger i biosäkerhet, naturvård och miljöpolicy. Vidare används den för att utveckla förebyggande åtgärder, snabb respons, utrotning eller begränsning av spridning, samt integrerad bekämpning och ekologisk rehabilitering.

Forskningen är även föremål för kritik och nyanser. Effekterna är ofta kontextberoende och vissa icke-naturliga arter kan bidra till ekosystemtjänster. Etiska frågor, kostnader och osäkerheter i riskbedömningar är viktiga diskussionspunkter.

Exempel på invasiva arter är zebramussla i Nordamerika och Europa, cane toad i Australien samt japansk knotweed i många tempererade regioner.