intjänandeåret

Intjänandeåret är ett begrepp inom svensk skattelagstiftning som anger det år då inkomsten anses intjänad enligt intjäningsprincipen. Det innebär att beskattningen i första hand grundar sig i när inkomsten faktiskt har tjänats in, inte när till exempel betalningen erhålls eller fakturering sker. Begreppet används särskilt i sammanhang där verksamhet genererar intäkter över tid, såsom näringsverksamhet, konsulttjänster och andra löpande intäkter.

Intjänandeåret står i relation till andra tidsbegrepp som beskattningsår, redovisningsår och utbetalningsår. Beskattningen följer i stor utsträckning intjäningsprincipen, men det kan finnas undantag beroende på den specifika inkomstarten eller den redovisningsmetod som används. Redovisningsår avser den period som används för bokföring och ekonomisk uppföljning, medan intjänandeåret fokuserar på när inkomsten anses upparbetad och därmed beskattningsbar.

Exempelvis kan en konsult som utför arbete i december fakturera i januari. Enligt intjäningsprincipen anses inkomsten oftast intjänad i december, vilket påverkar vilken beskattningsperiod som gäller. Sådana bedömningar kan också påverka hur kostnader hänförs och hur avsättningar hanteras i deklarationen.

I praktiken styrs intjänandeåret av de allmänna reglerna i inkomstskattelagen och av Skatteverkets vägledning om intjäningsprincipen. Begreppet är centralt för korrekt tidsmässig fördelning av inkomster och kostnader och för att undvika felaktig beskattning i olika inkomsttyper och redovisningssituationer.