interbedömaröverensstämmelse

Interbedömaröverensstämmelse är graden av överensstämmelse mellan olika bedömare när de gör samma bedömning eller mätning av ett fenomen. Begreppet används inom reliabilitet och är centralt när mänskliga bedömningar ligger till grund för beslut eller forskning. I svenskt sammanhang motsvarar det ofta begreppet interrater reliability eller inter-observer agreement.

Bedömningar kan vara nominala, ordinala eller kontinuerliga. För nominal och ordinal data används mått som percentuell överensstämmelse och olika kontrastmått som Cohen’s kappa (för två bedömare) eller Fleiss’ kappa (flera bedömare). För ordinal data används ofta viktad kappa som tar hänsyn till hur nära överensstämmelsen är. För kontinuerliga data används i stället intraclass correlation coefficient (ICC) eller närliggande mått; Bland-Altman-analys används ofta visuellt för att bedöma överensstämmelse och gränserna för skillnader mellan bedömarnas mått.

Faktorer som påverkar interbedömaröverensstämmelsen inkluderar tydliga operativa definitioner, utbildning och kalibrering av bedömare, blinding mot varandras bedömningar och representativt urval av fall. Antalet kategorier, prevalens av utslaget och systematiska bias kan också influera måttet på överensstämmelse. Dålig överenskommelse kan peka på behov av bättre procedurer eller mer objektiva mätningar.

Tolkning av måtten bör göras med försiktighet; vissa statistiska mått påverkas av prevalens och bias och olika regler för tolkning används beroende på kontext. Interbedömaröverensstämmelse används inom medicinsk diagnostik, patologi, radiologi, psykometri och kvalitativ innehållsanalys för att säkerställa tillförlitlighet i bedömningar och vid utveckling av mätinstrument.