innovationsmönster

Innovationsmönster är återkommande strukturer eller tendenser i hur nya idéer, tekniker och affärsmodeller utvecklas, sprids och etableras. Begreppet används för att beskriva och analysera vanliga sätt som innovationer uppstår — till exempel genom inkrementell förbättring, radikal nyskapelse, plattforms- och modulära förändringar eller genom nya affärsmodeller. Innovationsmönster hjälper forskare, chefer och politiker att förstå drivkrafter, hinder och effekter av innovationsprocesser.

Vanliga typer av innovationsmönster innefattar tekniklivscykler (S-kurvor), disruptive innovation, öppen innovation där aktörer samarbetar över organisationsgränser, samt användardriven innovation där slutanvändare initierar förändringar. Mönster kan också relatera till spridning—hur tidiga användare, majoriteten och eftersläntrare adopterar en ny lösning — samt till organisatoriska mönster som centraliserad kontra decentraliserad forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Analys av innovationsmönster görs med metoder som fallstudier, nätverksanalys, patent- och publiceringsdata samt scenario- och systemanalys. Syftet är att identifiera möjligheter för strategisk planering, policyutformning och teknologisk beredskap, samt att förbättra lärande och uppskalning av framgångsrika innovationer.

Begreppet är tvärvetenskapligt och förekommer inom ekonomi, management, teknikhistoria och innovationsstudier. Det används både som analytiskt verktyg och som praktisk vägledning för aktörer som vill främja eller förstå innovationsverksamhet.