initjärjestelmän

Initjärsystemet är den del av operativsystemet som ansvarar för att starta och hantera systemets tjänster vid uppstart och under drift. Huvuduppgiften är att ordna uppstarten i rätt ordning, upprätthålla beroenden mellan olika tjänster och möjliggöra kontroll av start, stopp och återstart av tjänsterna. Initprocessen körs som PID 1 och är den första processen som kärnan startar; den övervakar övriga processer och hanterar systemets tillstånd.

Historiskt har flera olika modeller använts. SysV init var länge den dominerande modellen i Unix-liknande system och bygger på skript i /etc/init.d och konceptet runlevels som anger olika uppsättningar tjänster. Upstart introducerade tidigt ett händelsestyrt system som kunde starta tjänster när händelser inträffade. Systemd har blivit mycket utbrett i moderna Linux-distributioner och ersätter flera äldre komponenter med en enhetbaserad struktur där tjänster och mål (targets) definieras i enhetfiler (units). Systemd kan starta flera tjänster parallellt och använder cgroups för resurs- och livscykelhantering, loggning via journald och centrala kommandon som systemctl. OpenRC används främst i Gentoo och Alpine och fokuserar på beroendebaserad start med traditionella runlevels medan det behåller enkelheten i skriptbaserade system. Mindre init-system som runit och s6 erbjud­er övervakning och tjänstehantering i små eller särskilt säkra miljöer.

Initsystemet påverkar hur snabbt uppstarten sker, hur konfigurationen organiseras och hur enkelt det är att byta ut eller anpassa tjänster. Olika distributioner väljer ofta olika lösningar beroende på krav på modularitet, enkelhet eller funktionalitet.