immunonefelometri

Immunonefelometri är en kvantitativ analytisk metod inom klinisk kemi som mäter koncentrationen av specifika proteiner genom att detektera ljusspridning från immunkomplex som bildas när ett antigen reagerar med en specifik antikropp i lösning. Principen bygger på att antigen i provet binds av antikroppar, vilket bildar immunkomplex som sprider ljus. Ljuset som sprids tas upp av en fotodetektor vid en bestämd vinkel, och storleken av signalen är proportionell mot mängden antigen inom en viss dynamisk räckvidd. Antikropparna är ofta i överskott för att säkerställa fullständig bindning. Instrumentet kallas nephelometer och används i automatiserade system i kliniska laboratorier.

Användningsområden: immunonefelometri används för att kvantifiera blodproteiner som immunoglobulinerna IgG, IgA och IgM, samt komponenter i komplementssystemet som C3 och C4, samt andra lösliga proteiner som CRP i serum eller plasma.

Fördelar och begränsningar: tekniken är mycket känslig och har bred dynamisk räckvidd och god genomströmning i automatiserade plattformar. Begränsningar inkluderar beroende av fullständig immunkomplexbildning, påverkan av lipemi eller hög bakgrund, samt behovet av noggrann kalibrering och kvalitetskontroll.

Historia och sammanhang: immunonefelometri utvecklades under mitten av 1900-talet och är sedan länge en etablerad metod i klinisk diagnostik, ofta som ett alternativ till turbidimetri.