idrottsspecifika

Idrottsspecifika är ett begrepp som används inom idrottsvetenskap, träningslära och undervisning för att beskriva aktiviteter, tester och program som är skräddarsydda för en viss idrotts krav. Det innebär att träning och lärande riktas mot de rörelseformer, energisystem, teknik och taktiska beslut som karaktäriserar den specifika sporten.

Inom träning handlar idrottsspecifik utformning om att anpassa fysiska kvaliteter, tekniska färdigheter och strategiskt tänkande till sportens unika krav. Enligt principen om specifika anpassningar (SAID-principen) påverkar de utmaningar som utsätts för kroppen vilka färdigheter som utvecklas och hur snabbt. Exempelvis kräver fotboll snabba spurter, changing of direction, teknisk kontroll av boll och beslut i spelmönster, medan friidrott kan betona explosiv styrka och koordination i snäva rörelsemönster. Därför kan idrottsspecifik träning inkludera sportrelevanta rörelsemönster, teknikarbete och taktiska övningar utformade för den enskilda sporten.

I bedömning och utbildning används idrottsspecifika tester och övningar för att mäta prestation i relevanta sammanhang. Det kan röra sig om sportspecifika sprinttester, hopp-, snabbhets- och uthållighetstest samt färdighetstester där teknik och beslut under prestationspress granskas. Analys av video och prestationsdata används ofta för att förbättra överföringen från träning till tävling.

Samtidigt innebär idrottsspecifik träning även risker för överanpassning och övertro på en enskild sport, särskilt bland yngre utövare. En balanserad syn på träning innebär därför att kombinera idrottsspecifik utveckling med allmän fysisk beredskap och variation för bred motorisk grund och långsiktig hälsa.