ickeförnybara

Ickeförnybara resurser är naturresurser som inte förnyas inom en mänsklig tidsram eller som endast bildas mycket långsamt i geologiska processer. Deras mängd är begränsad i förhållande till hur snabbt människor använder dem, vilket gör dem sårbara för uttömning när efterfrågan är hög. Begreppet används ofta i sammanhang som energi, geologi och råvarubranscher.

De viktigaste grupperna är fossila bränslen och kärnbränslen. Fossila bränslen inkluderar kol, olja och naturgas, som bildades av organiska material över miljontals år och som fortfarande används som huvudkällor till energi och transport. Kärnbränslen som uran och torium används i vissa kärnkraftsreaktorer. För många industrisektorer är också mineraler och metaller—till exempel järn, koppar, litium och sällsynta jordartsmetaller—grundläggande råvaror som inte förnyas inom överskådliga tidsramar.

Egenskaper som ofta diskuteras är de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av användningen. Eftersom resursmöjligheterna är begränsade kan försörjningen leda till prisvolatilitet, geopolitiska spänningar och beroende av geografiska fyndigheter. Utvinningsmetoder kan ge upphov till betydande miljöpåverkan och klimatrelaterade effekter när fossila bränslen används, medan gruvdrift och brytning kan medföra lokal påverkan.

Politik och samhälle fokuserar ofta på att öka energieffektivitet, utveckla substitut och främja återvinning samt övergången till förnybara alternativ. Hållbar utveckling bygger på att minska beroendet av ickeförnybara resurser och att maximera nyttjandet av återvunna material där det är möjligt.