ickeanvändarnytta

Ickeanvändarnytta, ofta översatt som non-use value eller non-user value, är ett begrepp inom välfärds- och miljöekonomi som beskriver de fördelar människor får utan att direkt använda en vara eller tjänst. Det står i kontrast till användningsvärden, som direkta nyttor från bruk eller rekreation. Ickeanvändarnytta delas vanligtvis in i existensvärde, optionvärde och bequest-värde: existensvärde är värdet av att helt enkelt veta att en naturresurs existerar; optionvärde täcker värdet av att bevara rätten att senare få använda eller dra nytta av resurserna; bequest-värde avser värdet av att överlämna resurser till framtida generationer.

Mätning av ickeanvändarnytta är utmanande eftersom nyttan inte är kopplad till faktiska marknadstransaktioner. Ekonomer använder ofta föreställningsmetoder såsom kontingensvärdering (contingent valuation) som frågar människor hur mycket de skulle vara villiga att betala för en policy som bevarar resursen, och valexperiment som presenterar avvägningar mellan egenskaper. Resultaten används i kostnads-nyttoutvärderingar och informerar beslut om biologisk mångfald, ekosystemskydd, klimatpolitik och andra miljöprogram.

Kritik fokuserar på tillförlitlighet, olika bias i enkätrespons och etiska frågor kring att monetarisera ickeanvändarnytta. Trots kritiken bidrar värdet till att fånga breda samhälleliga fördelar bortom direkt användning och stödja beslut som främjar långsiktig välfärd och generationsrättvisa.