hörtelefoner

Hörtelefoner är ljudutrustning som placeras runt eller i öronen för att återge ljud från en källa som en telefon, dator eller förstärkare. De finns som over-ear (circumaurala) som omger örat, on-ear (supra-aurala) som vilar på örat, och in-ear‑monitorer (IEM) som sitter i hörselgången. Vissa modeller är öppna, andra stängda; skillnaderna påverkar ljud och isolering.

Användningsområden inkluderar musik, film, spel och kommunikation. De kopplas vanligtvis med kabel (3,5 mm, USB-C eller Lightning) eller trådlöst via Bluetooth. Bluetooth-codecs som SBC, AAC, aptX och LDAC påverkar ljudkvalitet. Många modeller har aktiv brusreducering (ANC) eller passiv isolering.

Tekniskt består hörtelefoner av en eller flera drivare (vanligtvis dynamiska eller planar‑magnetiska) i en kåpa kopplad till ett huvudband. Impedans och känslighet varierar och påverkar hur mycket effekt som krävs. Öppna konstruktioner ger ofta bredare ljud, medan slutna modeller bättre isolering och lägre läckage. Komfort, material och justerbarhet är viktiga faktorer.

Historia: tidiga hörtelefoner utvecklades i början av 1900-talet; Nathaniel Baldwin tillverkade några av de första kommersiellt framgångsrika modellerna för telekommunikation. Sedan dess har tekniken utvecklats med konsument- och professionella produkter, inklusive trådlös ljudöverföring och olika ljudförbättringar.

Säkerhet och underhåll: undvik höga volymer för att skydda hörseln. Rengör kåpor regelbundet och byt eller reparera slitna kablar. Förvara hörtelefonerna torra och skyddade.