hörselsinnet

Hörselsinnet, eller hörseln, är förmågan att uppfatta ljud och uppleva ljudets kvalitet. Ljud är vibrationer i ett medium som fångas av ytterörat och leds genom hörselgången till trumhinnan, som vibrerar. Dessa vibrationer överförs genom tre små ben i mellanörat – hammare, städet och stigbygeln – till det ovala fönstret i innerörat. Inne i cochlean omvandlas rörelserna till elektriska signaler av hårcellerna, som färdas genom hörselnerven till hjärnstammen och vidare till hörselkortex. Denna process gör det möjligt att uppfatta frekvens, volym och timbre samt att lokalisera ljudets källa med båda öronen.

Anatomi och funktion: yttre örat fångar och leder ljudet, mellanörat förstärker vibrationerna, och innerörat omvandlar rörelserna till nervsignaler. Signalerna färdas genom hörselnerven till hjärnan, där de tolkas som tal, musik och miljöljud. Denna process bygger på samarbete mellan båda öronen och hjärnans tolkning.

Utveckling och åldrande påverkar hörseln. Barns hörsel utvecklas under uppväxten och är viktig för språk. Sensorineural hörselnedsättning ökar ofta med åldern på grund av hårcellsförlust eller nervskada, medan konduktiv hörselnedsättning kan bero på örontrum eller mellanörats sjukdomar. Tinnitus och plötslig hörselförlust förekommer också.

Diagnostik och behandling: diagnostik inkluderar audiogram och tympanometri samt andra tester som mäter hörsel och mellanöra funktion. Behandling beror på orsak: hörapparater används vid varierande grad av nedsättning; vid grava sensorineurala förluster kan ett cochleaimplantat vara aktuellt; kirurgi kan vid behov återställa vissa strukturella problem. Förebyggande åtgärder som att skydda öronen mot hög ljudnivå minskar risk för bullerrelaterad hörselnedsättning.