höftbenens

Höftbenen, eller os coxae, är två stora ben som tillsammans med sakrum bildar bäckenet. Varje höftben består av tre sammanväxta delar: ilium (den övre delen), ischium (sittbenet) och pubis (blygbenet). Dessa delar förenas i acetabulum, höftledens ledpanna, som bildar en ledkupa för lårbenets huvud. De två höftbenen möts framtill vid symfysis pubica och bakåt med sakrum genom sacroiliaklederna. Bäckenet fungerar som en stabil ram som överför kroppsvikt mellan överkroppen och nedre extremiteterna och skyddar bäckenorganen.

Höftbenen har flera viktiga landmärken och strukturer som är relevanta i klinisk bildning. Iliac crest utgör den högsta kanten av höftområdet och kan feltolkas i kliniska tester. Den främre övre höftknoppen (ASIS) är en tydlig protrusion på framsidan. Acetabulum är ledpannan där höftleden möter lårbenets huvud, och sittbensknölarna utgör fästen för muskler och ligament. Tillsammans med de omgivande strukturerna möjliggör höftbenen både stabilitet och en stor frihet i rörelser som höftflexion, extension och abduktion.

Utveckling och funktion är nära förbundna: höftbenen består av tre delar som i de flesta fall sammanvuxna under tonåren. Kliniskt är skador i bäckenringen och höftområdet ofta resultat av trauma eller åldersrelaterade förändringar som artros eller frakturer, vilka kan påverka både rörlighet och viktöverföring i kroppen.