Bäckenet

Bäckenet, eller pelvis, är den nedre delen av bålen som stödjer ryggraden och förbinder överkroppen med benen. Det består av två höftben (os coxae), sacrum och coccyx. Höftbenet är uppbygget av tre sammanfogningsdelar – ilium, ischium och pubis – som ofta sammanvuxit i ungdomsåren. Bäckenet bildar en ringformad struktur som skyddar och innehåller viktiga inre organ och fungerar som fäste för höfterna och muskler som styr rörelse och bålstabilitet.

Bäckenet delas vanligtvis in i två rum: det större bäckenet (falska bäckenet) och det mindre bäckenet (sanna bäckenet). Inre gränsen mellan dessa kallas bäckeninnehållet, medan utgången kallas bäckenutloppet. Pelvisens inre öppningar utgörs av pelvic inlet och pelvic outlet. Den kvinnliga bäckenformen är generellt bredare än den manliga, vilket är en anpassning till förlossningen.

Led- och ligamentförbindelserna är centrala för bäckens stabilitet. Sacroiliakaleden förbinder sakrum med ilium, och pubic symfyse utgör den främre leden mellan höftbenen. Dessa leder förstärks av flera starka ligament som bidrar till att bäckenringen behåller sin funktion under kroppens rörelser och belastningar.

Bäckenets muskler utgör bäckensgolvet, där levator ani och coccygeus spelar nyckelroller. Dessa muskler stöder urinblåsa, ändtarm och könsorgan och bidrar till kontinens samt till att bäckenet behåller sin form under olika belastningar. Innanför bäckenets väggar löper vener, artärer och nerver, bland annat a. iliaca interna, v. iliaca interna och pudendalnerven, som försörjer och sensoriskt förnimmer bäckenets strukturer.

Bäckenet är av klinisk betydelse vid frakturer, vid obstetriska bedömningar och vid olika sjukdomstillstånd där continens och organfunktion påverkas.