hälsena

Hälsenan, ofta kallad Achilles-senan, är den kraftiga senan som förbinder vadens muskler, gastrocnemius och soleus, med hälbenet (calcaneus). Den ligger på baksidan av vaden och fungerar som en viktig kraftöverförare vid gående, löpning och hopp.

Anatomi och funktion: Hälsenan består av sammanvävda sena från vadmusklerna och bildar en av kroppens starkaste senor. Den överför muskelförmågan till plantarflexion av foten, vilket gör det möjligt att resa sig på tårna och bidra till energitillskott vid gång och löpning. Den har ofta en glidande bursa och omgivande senskida (paratenon) och kan vara föremål för lokal irritation eller inflammation särskilt vid överbelastning.

Vanliga tillstånd: Vanliga skador är tendinopati (tendinose) i hälsenan, särskilt hos löpare eller vid plötsliga belastningsökningar. Tendinopati kan uppträda i mittdelen av senan eller vid fästet mot calcaneus (insertionell tendinopati). Akuta rupturer av hälsenan förekommer också och drabbar ofta personer i medelåldern eller aktiva individer vid plötslig kraftanvändning som dorsalflektion av foten.

Diagnostik: Klinisk bedömning är grundläggande; Thompsons prov används ofta för att påvisa ruptur. Ultraljud eller MRI kan användas vid diagnostik och planering av behandling, särskilt vid osäkerhet eller överväganden om kirurgi.

Behandling och rehabilitering: Behandlingen beror på skadans typ och patientens aktivitet. Tendinopati behandlas oftast konservativt med belastnings- och töjningsprogram samt eccentrisk träningsögd. Vid ruptur är kirurgisk reparation ofta indicerad för aktiva patienter, följt av noggrann eftervård och fysioterapi. Återgång till sport tar vanligtvis flera månader.

Prognos och prevention: Med rätt behandling har de flesta god återhämtning, men återfallsrisk finns. Förebyggande åtgärder inkluderar korrekt uppvärmning, progressiv träningsbelastning och regelbunden styrke- och rörlighetsträning av vad- och vadmuskulaturen.