huvudkaraktären

Huvudkaraktären är den centrala figuren i en berättelse, vars mål och handlingar ofta driver handlingen framåt. Personen fungerar som berättelsens fokus och är den som publiken följer och vanligtvis identifierar sig med. Begreppet motsvarar i stort sett protagonist, även om nyansskillnader kan uppstå mellan genrer och strukturer.

Rollen innefattar perspektiv och identifikation. Berättelsen upplevs vanligtvis genom huvudkaraktärens synvinkel, vilket ger insyn i deras motiv, rädslor och beslut. Berättarteknikerna kan variera mellan första person och begränsad tredje person för att forma relationen mellan publiken och karaktären.

Huvudkaraktären genomgår ofta en karaktärsutveckling eller resa där mål utmanas av hinder och moraliska val. Genom erfarenheter kan de förändras, närma sig sina mål eller omvärdera sina prioriteringar. Denna utveckling står ofta i fokus när berättelsen närmar sig sitt slut.

I olika medier kan huvudkaraktären samspela med ett större persongalleri. I ensembleverk kan fokus skifta mellan karaktärer, medan huvudkaraktären fortfarande fungerar som narrativt nav. I film, litteratur och spel varierar hur aktivt agerandet och interna reflektioner framställs.

I svensk användning används huvudsakligen huvudkaraktären som beteckning för den figuren som berättelsen kretsar kring, ofta synonymt med protagonisten, även om ordens nyanser beror på kontext och kritisk tradition.