hormonutsöndring

Hormonutsöndring är processen varigenom endokrina körtlar och vissa specialiserade celler frisätter hormoner till blodet, där de transporteras till målceller i olika vävnader. Hormoner fungerar som signalsubstanser som reglerar metabolism, tillväxt, utveckling, reproduktion och kroppens homeostas. De flesta hormoner är proteiner eller peptider eller steroider.

Endokrina systemet omfattar körtlar som hypotalamus, hypofys, sköldkörtel, paratyroidea, binjurarna, bukspottkörteln samt könskörtlarna och vissa celler i mag-tarmkanalen. Hormoner syntetiseras, lagras och frisätts vid behov, ofta som svar på näringsnivåer, temperatur, nervös aktivitet eller påverkningar från andra hormoner. Utsöndringen sker huvudsakligen genom exocytos till blodet eller lymfan, som transporterar hormonerna till sina målceller.

Regleringen av hormonutsöndring sker huvudsakligen via negativa återkopplingsslingor: effekternas återverkan minskar stimulansen till vidare utsöndring av det hormon som först initierade processen. Hormoner binder till specifika receptorer på målcellerna, vilket kommande cellreaktioner och förändringar i metabolism eller genexpression.

Utsöndringen kan vara basal och kontinuerlig eller pulsativ, där toppar i hormonnivåer uppträder med jämna eller tydliga intervall. Kliniskt studeras hormonnivåer i blod eller urin för att bedöma endokrin funktion. Vanliga exempel är insulin, adrenalin, kortisol och tyreoideahormoner.