horisontspegeln

Horisontspegeln är en halvt reflekterande spegel som används i traditionella nautiska siktningsinstrument, särskilt i det reflekterande sekstantet. Den placeras i sextantens överdel i en cirka 45 graders vinkel och består av glas med en halvreflekterande beläggning. Den gör det möjligt att samtidigt se horisonten och en himlakropp i siktögat, vilket möjliggör beräkning av höjden över horisonten.

Konstruktion och funktion: Beläggningen reflekterar ungefär hälften av ljuset medan resten passerar igenom, så att en sammanvägd bild av horisonten och himlakroppen uppträder i siktögat. Denna uppbyggnad gör det möjligt att mäta höjd med en enda blick, utan att behöva växla mellan insektors och himladiatomens bilder.

Historik och användning: Horisontspegeln utvecklades som en central komponent i det reflekterande sekstantet under 1700-talet och anses ha varit en viktig förbättring jämfört med tidigare konstruktioner. Den bidrog till enklare och snabbare noggrann mätning av horisontalhöjden för navigering till sjöss.

Moderna relevans: Med dagens elektroniska navigationssystem används sextanter ofta främst i utbildnings-, musei- och rekonstruktion­sprojekt, men horisontspegeln förekommer fortfarande i historiska instrument och i repliker. Den fungerar som ett exempel på hur halvaffinerade speglar används för att sammanföra två bilder i en enda synupplevelse.

Se även: Sextant, Horisont, Reflekterande spegel, Optik.