hjärtventil

Hjärtventilen är en struktur som reglerar blodflödet genom hjärtat genom att öppnas och stängas i rätt ordning under hjärtcykeln. Hos människan finns fyra ventiler: två atrioventrikulära ventiler – mitralisklaffen och trikuspidalklaffen – samt två semilunarklaffar – aortaklaffen och pulmonalisklaffen. Ventilerna öppnas och stängs som svar på tryckskillnader mellan hjärtats kamrar och de stora kärlen, vilket säkerställer en enriktad blodström och förhindrar bakflöde.

Anatomiskt består AV-klaffarna av segelliknande blad med fästen i chordae tendineae och papillära muskler som håller dem stängda under kamrarnas kontraktion. Semilunarklaffarna har tre cusps som möts i aortan respektive pulmonalis. Klaffarna fungerar i nära samspel med hjärtats muskulatur och den intilliggande kärlväggen.

Under diastole öppnas AV-klaffarna för att kamrarna fyllas från atrierna; under systole stängs AV-klaffarna för att hindra bakflöde till atrierna. Semilunarklaffarna öppnas när kamrarna kontraherar och pumpar blod ut i aorta och pulmonalis, och stängs när trycket i kärlen överstiger kamrarnas tryck.

Vanliga tillstånd är klaffstelhet (stenos), klaffläckage (regurgitation/insufficiens) och klaffprolaps. Orsaker inkluderar ålderrelaterade förändringar, reumatisk feber, infektiös endokardit eller medfödda missbildningar. Symtomen varierar och kan vara milda eller orsaka andfåddhet, trötthet eller hjärtklappning.

Diagnostik bygger främst på ekokardiografi, ofta med Doppler-teknik, och kompletteras av elektrokardiografi, röntgen eller MRT vid behov. Behandling beror på sjukdomens svårighetsgrad och patientens ålder. Målet är att förbättra blodflödet och minska symptom. Vid behov ersätts ventilen med kirurgiskt byte eller reparation, antingen med mekaniska eller bioprostetiska ventiler. Transkateterbaserade alternativ som TAVR/TAVI finns för aortaklaffen; liknande metoder används i utvalda fall för andra ventiler.