hjälpmotorer

Hjälpmotorer är sekundära motorer som kompletterar ett primärt drivsystem genom att ge extra kraft vid behov. De används framför allt för att minska människans arbetsinsats och göra fordon, maskiner och utrustning mer lätthanterliga. Vanliga tillämpningar inkluderar elcyklar, industriella maskiner, hissar och transportband.

Tekniken bakom hjälpmotorer är i huvudsak elektriska motorer, men hydrauliska och pneumatiska varianter finns också i tyngre applikationer. Elektriska hjälpmotorer kan sitta i navet, i mitten av ramen eller direkt kopplade till drivningen. De styrs av en kontrollenhet som tar in sensorinformation om trampkraft, hastighet och kraft.

Fördelarna är ökad kapacitet och bättre tillgänglighet vid backar eller vid hantering av tunga laster. Viktiga utmaningar är kostnad, extra vikt och beroende av energikällor som batterier samt underhållsbehov.

Regler och standarder varierar mellan länder. I elfordon som elcyklar är gränser ofta satta för hur mycket kraft som får levereras och när assistansen får ske. I EU begränsas vanligen effekt och hastighet, samt att assistansen kopplas till trampkraft.

Historiskt har hjälpmotorer utvecklats sedan 1900-talet och blivit vanliga inom flera sektorer tack vare framsteg inom batteri- och styrsystem. Framtiden består av lättare, effektivare motorer och bättre integration med digitala system och energihantering.