hjälpfunktioner

Hjälpfunktioner är funktioner som används för att underlätta arbete med andra funktioner eller problem, utan att själva vara huvudresultatet. De fungerar som byggstenar eller redskap som gör beräkningar, bevis eller programstrukturer tydligare och mer hanterbara.

Inom matematiken används hjälpfunktioner ofta i bevisföring, konstruktioner eller vid lösningar av problem där en extra funktion fångar en särskild struktur. Exempel är substitutionsfunktioner som förenklar beräkningar, eller speciella funktioner som Green’s funktioner och kernelfunktioner som används i differentialekvationer. Hjälpfunktioner kan också beskriva egenskaper som symmetrier eller avgränsningar som sedan används i huvudresultatet.

Inom datorprogrammering och mjukvaruutveckling kallas sådana funktioner ofta “helper functions” eller hjälpfunktioner. De utför små, väldefinierade uppgifter (till exempel formatering, datakonvertering, validering) som andra delar av programmet kan anropa. Fördelar är ökad återanvändbarhet, enklare tester och tydligare kod. Risker inkluderar överanvändning eller att en hjälpfunktion växer till en stor, svårhanterad del av koden samt otydliga namn som gör flödet svårt att följa.

Bra praxis är att hålla hjälpfunktioner små, använda tydliga namn, skriva enhetstester och dokumentera deras avsikt.

Se även: hjälpfunktioner i matematik, helper function i programmering, auxiliary function.