histaminergiska

Histaminergiska avser systemet i centrala nervsystemet som använder histamin som neurotransmitter. De histaminproducerande neuronen finns främst i tuberomammillärkärnan (TMN) i bakre hypotalamus och projicerar till stora delar av hjärnan, inklusive cortex, hippocampus, thalamus och limbiska strukturer. Histamin syntetiseras i neuronerna med enzymet histidin-dekarboxylas (HDC) och frisätts vid neuronal aktivitet.

I hjärnan verkar histamin via fyra kända receptortyper: H1, H2, H3 och H4. H1 och H2 är huvudsakligen postsynaptiska receptorer som medierar histaminets effekter i målneuroner, medan H3 fungerar som presynaptisk autoreceptor och heteroreceptor och reglerar frisättningen av histamin samt andra signalsubstanser som dopamin, noradrenalin och acetylkolin. H4-receptorer förekommer främst i immunsystemet men finns i mindre utsträckning i hjärnan. Den centrala histaminergiska aktiviteten koordinerar kommunikationen med andra neurokemiska system, bland annat orexin/hypocretin och monoaminerga system.

Funktioner som ofta kopplas till histaminergiska neuroner inkluderar reglering av vakenhet och arousal, dygnsrytm och uppmärksamhet samt kognitiva processer som minne och inlärning. Systemet deltar även i kontroll av aptit och energibalans och interagerar med andra signalsubstanser för att anpassa beteende till olika inre och yttre stimuli.

Kliniskt är antihistaminer som korsar blod-hjärnbarriären kända för att orsaka sedering. H1-antihistaminer används för behandling av allergiska symtom och sömnbesvär. H3-antagonister undersöks för vaknahetspromotorer och kognitiv effekt, medan forskning kring histaminets roll i viktreglering och neuropsykiatriska tillstånd pågår.