herpesvirusten

Herpesvirusen är en stor grupp enveloped, dubbelsidigt DNA-virus som tillhör familjen Herpesviridae och är kända för sin förmåga att etablera latens i värdorganismen. Efter en primär infektion kan viruset ligga latent i celler och senare reaktiveras till en lytisk infektion igen, ofta utan att orsaka symtom varje gång. Denna cykel av aktivering och dämpning gör herpesvirusen mycket vanligt förekommande över hela världen.

Herpesvirusen delas in i tre undergrupper: Alphaherpesvirinae, Betaherpesvirinae och Gammaherpesvirinae. Inom Alphaherpesvirinae finns bland andra herpes simplex-virus Typ 1 och Typ 2 samt varicellovirus, som orsakar vattkoppor och bältros. Betaherpesvirinae omfattar cytomegalovirus och roseolovirus (HHV-6 och HHV-7). Gammaherpesvirinae inkluderar lymphocryptovirus (exempelvis Epstein-Barr-virus, HHV-4) och rhadinovirus (HHV-8, som är kopplat till Kaposis sarkom).

Hos människor orsakar herpesvirusen ett brett spektrum av sjukdomar, från lindriga till allvarliga. HSV-1 och HSV-2 ger munsår och genitala infektioner; VZV orsakar vattkoppor och bältros; CMV kan vara särskilt allvarligt hos nyfödda och personer med nedsatt immunförsvar. EBV är kopplat till mononukleos och vissa cancerformer, medan HHV-6/HHV-7 ofta orsakar roseola hos barn. HHV-8 är associerat med Kaposis sarkom vid immunnedsättning.

Diagnostik baseras ofta på PCR för viralt DNA, samt serologi och antigenbedömningar. Behandling innefattar antivirala läkemedel som aciklovir, valacyklovir och famciklovir; för CMV används ofta ganciclovir eller foscarnet. Det finns inga breda herpesvirusbuckar, men livsviktiga vacciner finns för varicella, samt ett shingles-vaccin i vissa länder. Spridning förekommer särskilt genom nära kontakt, saliv och blod, och seroprevalensen är hög i de flesta populationer.