hastighetsmätning

Hastighetsmätning är processen att bestämma hastigheten hos ett rörligt objekt, oftast ett fordon, genom att mäta dess läge över tid. Inom vägtrafik används hastighetsmätning för övervakning, trafiksäkerhetsarbete och forskning. Olika tekniker används beroende på sammanhang och krav på noggrannhet.

Radarbaserade system utnyttjar Doppler-effekten: radiovågor sänds ut och reflekteras, och frekvensändringen omvandlas till hastighet. Lidar mäter avstånd och hastighet med laser genom tid- eller fasbaserad mätning. Kamerabaserade system analyserar video och kan automatiskt uppskatta hastighet med bildbehandling eller genom att följa fordon mellan två eller flera punkter för medelhastighet. Induktiva eller kapacitiva vägbana-sensorer registrerar passerande fordon och ger hastighetsuppgifter. GPS- eller telematikbaserade system hämtar hastighet ur position i tidssekvenser och används ofta i fordonsflottor eller forskning. Vissa sammanhang använder VASCAR, som mäter tid mellan markerade punkter.

Noggrannhet och felkällor: Vinkel mellan sensor och fordonet (cosine-fel) påverkar resultatet. Kalibrering och underhåll är avgörande; väder, natt och snö kan försämra prestanda, särskilt för lidar och kamera-baserade system. Olika system har olika upplösning och responstid.

Juridik och etik: Hastighetsmätning regleras av lagstiftning och standarder för kalibrering, dokumentation och arkivering samt integritetsskydd.

Användningar: Trafikövervakning, beslut om sanktioner och forskning.