grundvävnad

Grundvävnad, eller fundamental vävnad, är en av växters tre huvudvävnadstyper och utgör den största delen av vävnaden i många organ som stammar, rötter och blad. Den ligger mellan epidermis och ledningsvävnad och består huvudsakligen av omogna, livskraftiga celler. Denna vävnad fungerar som en metabolisk och strukturell bas för växten och kan ge upphov till specialiserade vävnader genom differentiering.

Den grundläggande celltypen i grundvävnaden är parenkymcellen, som har tunna cellväggar och ofta lever kvar under växtens livslängd. Parenkymcellerna är mångsidiga: de lagrar näring och vatten, deltar i ämnesomsättningen och kan i vissa vävnader utföra fotosyntes (klorenkym). De kan också bilda vävnad som är fylld av intercellulära luftfickor, exempelvis aerenkym i våta miljöer, eller bilda mesofyll i blad där fotosyntes pågår.

Inom grundvävnaden finns också kollenkymceller och sclerenkymceller. Kollenkymceller har förtjockade cellväggar vid hörnen och är levande vid mognad; de ger flexibel, bifogande och stödjande funktion i unga vävnader. Sclerenkymceller har tjocka sekundära väggar av lignin och är ofta döda vid mognad, vilket bidrar till mekaniskt stöd och skydd. De förekommer som fiberrika celler eller sclereider.

Sammanfattningsvis utgör grundvävnaden växtens största del av mjuka vävnader och ingår i lagring, metabolism, fotosyntes och stöd, samt fungerar som utgångspunkt för bildandet av andra specialiserade vävnader. Den finns i cortex och pith i stammar och rötter, i bladets mesofyll och i många andra organ där den stödjer växtens tillväxt och funktion.