Sclerenkymceller

Sclerenkymceller är en typ av stödjevävnad hos växter. De är döda vid mognad och kännetecknas av tjocka, sekundära och särskilt lignifierade cellväggar som ger mycket starkt mekaniskt stöd och skydd.

Det finns två huvudtyper: sclerenkymafiber, som är långsmala och bildar tråder och nätverk som ger stadigt stöd i stammar, rötter och bark; samt sclerenchyma-sclerider (stenceller) som är kortare och mer ovala eller blockformade, ofta förekommande i frukter och runt kärnor i frön och bidrar till textur och mekaniskt skydd.

Funktion och betydelse är att sclerenkymcellerna ger långvarigt stöd och stabilitet när växten behöver behålla form och skydda mot mekaniska påfrestningar. Eftersom cellerna är döda vid mognad lämnar de inget cytoplasma men deras tjocka, lignifierade väggar bibehåller strukturell styrka över lång tid.

Förekomst: sclerenkymceller finns i äldre vävnader i stammar, stjälkar, rötter, bark och vissa frukter där de bidrar till styrka och skydd. De förekommer ofta som en del av xylems stödvävnader och i direkt anslutning till andra stödvävnader.

Jämförelse med andra vävnader: till skillnad från parenkymceller som är livskraftiga och involverade i metabolism och lagring, och kollenkymceller som ger elastiskt stöd utan lignifierade väggar, är sclerenkymcellerna döda vid mognad och har mycket starka cellväggar som ger hållfasthet i lång tid.