gasutsläppets

Gasutsläppet, eller gasutsläppets betydelse i klimat- och miljösammanhang, är ett svenskt begrepp som oftast används för att beskriva utsläpp av gaser till atmosfären. Termen omfattar såväl växthusgaser som andra gaser som påverkar luftkvaliteten. Vanliga växthusgaser är koldioxid (CO2), metan (CH4) och lustgas (N2O). Bland luftföroreningarna märks svaveloxider (SO2), kväveoxider (NOx) och flyktiga organiska föreningar (VOC).

Gasutsläppens källor är både naturliga och människogenererade. Mänskliga utsläpp domineras av energiproduktion och transport, industri, lantbruk och avfallshantering. Naturliga processer och sänkor, såsom hav och skog, påverkar nettoutsläppen genom upptag eller frisättning av gaser över tid.

Uppföljning och policy: Utsläppen redovisas ofta i koldioxidekvivalenter (CO2e) och följer internationella riktlinjer från IPCC. I Sverige sammanställs och publiceras data av Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån (SCB). Globala överenskommelser som FN:s klimatavtal under UNFCCC och Parisavtalet styr nationella mål och ekonomiska styrmedel i policyutvecklingen.

Mitigation: För att minska gasutsläppet används åtgärder som övergång till förnybar energi, energi- och processeffektivisering, förbättrad avfallshantering och jordbruksåtgärder som minskar metanfrisättningar. Teknisk utveckling som koldioxidinfångning och lagring (CCS) samt pris- och regleringsinstrument spelar centrala roller i policyutveckling och investeringar.